måndag 16 november 2009

Global kraftmobilisering för klimatet?

Senast en övergripande mobilisering skedde var i samband med andra världskriget. Världen stod då enad inför ett globalt hot i form av det Tredje Riket. En mycket stor del av de allierades samhällsresurser gick åt för att hålla emot och bekämpa en gemensam fiende. Oerhörda summor spenderades på att bygga stridsvagnar, krigsfartyg, militärflygplan, sjukvård och förnödenheter.



Mobiliseringen berörde medborgare i nationer över hela världen, både direkt och indirekt. Man tvingades till stora förändringar, mörkläggningar och utegångsförbud och restriktioner i kommunikationer. Man behövde ändra sina vardagsrutiner och vanor. Det fanns en medvetenhet om att man inte kunde låta fienden härja fritt, och det fanns en djupt rotad vilja att ta itu med problemet. Även USA anslöt sig sedermera till den gemensamma ansträngning som slutligen fick fienden på fall.

Idag tvingas vi möta ett nytt globalt hot - växthuseffekten - men denna gång kan vi inte identifiera en enskild fiende. I stället bär vi alla skulden genom det ekologiska avtryck våra moderna samhällen lämnar. Återigen tvingas vi mobilisera våra gemensamma krafter.

Men till skillnad från den stora kraftmobilisering och de uppoffringar mänskligheten gjorde för inte så länge sedan står det nu i vår makt att men ganska små medel åstadkomma kraftfulla positiva effekter. Med små förändringar kan vi radikalt bekämpa den största boven: metan som kommer från köttindustri och soptippar.



Hur kan man kort beskriva detta nya hot? Våra samhällen alstrar mer koldioxid och metan än vad planeten klarar av att hantera. Det har förödande konsekvenser som de flesta idag känner till. Klimathotet är opersonligt och obevekligt, det kommer smygande och drabbar alla på hela planeten. Det för redan nu med sig strömmar av klimatflyktingar både från översvämmade och förtorkade områden. Hur mobiliserar man då för att möta det nya hotet? Eftersom man måste peka lika mycket på sig själv som på andra har det blivit mer problematiskt och förändringsprocessen går för långsamt för att föreslagna åtgärder ska kunna hinna ikapp "fienden".

Saker som komplicerar och bromsar förändringsprocessen är dels den äldre generationen där många fortfarande lever i tron att återuppbygga och underhålla materiellt välstånd och konsumtion är synonymt med välmående. Sedan har vi de yngre generationerna (president Obama och framåt) som inte behövt växa upp under eller i efterdyningarna av andra världskriget. I västvärlden har man fötts in i en hög materiell standard och tagit den för givet. På ett helt naturligt sätt ser man ofta till den egna omedelbara behovstillfredsställelsen och glömmer bort att ta hänsyn till konsekvenserna.

Men finns det bara en vilja så finns det alltid en utväg. Utan att behöva förändra sin vardag tillnärmelsevis så mycket som våra farföräldrar tvingades göra under andra världskriget, kan man ändå snabbt åstadkomma extremt kraftfulla effekter mot klimathotet. Som ett exempel kan nämnas att animalieproduktionen (kött, svin, fågel) , enligt en ny rapport från World Watch Institute, står för drygt hälften av utsläppen av växthusgaser. Hur skulle det påverka klimatet om vi ändrade våra matvanor lite? Kämpade emot "kött-lobbyn"? Idag finns det till och med vegetabiliskt kött, fågel och fisk, och många produkter är såpass välgjorda att man som konsument knappast märker någon skillnad.

Eller måste grannen ändra sig först - medan det blir allt varmare på jorden?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar