Utbränd på jobbet?

Denna artikel kan hjälpa yrkesverksamma att känna igen varningstecken och förebygga utbrändhet. Chefer kan bli inspirerade att organisera verksamheten på ett sätt som skapar engagemang i stället för utbrändhet.

En ny svensk studie visar att kvinnor är mer utsatta än män vad gäller utbrändhet på jobbet. Den amerikanska psykologen Christina Maslach har sedan 1970-talet forskat kring detta fenomen. Hon har kommit fram till sex riskfaktorer för utbrändhet på jobbet. Dessa är något både arbetare och chefer måste se upp för:

1. Arbetsbelastning

Dels gäller det att ha tillräckligt att göra - varken för lite eller för mycket. Arbetsuppgifterna bör helst motsvara din kompetens och förmåga. Dessutom är det viktigt att du har tillräckliga resurser för att kunna göra ett bra jobb. För mycket att göra och för lite resurser kan leda till att du i längden blir utbränd.

2. Belöning

Du ska ha en acceptabel lön efter arbete (inte efter kön eller ålder).  Lönen är nödvändig för att du ska kunna försörja dig. När väl lönen är fastställd är det andra faktorer som är viktiga, t. ex. erkännande av överordnade, kollegor och organisationen för att du gör ett bra jobb. Att ha ett tillfredsställande arbete är också belönande i sig. Har du för dålig lön och framför allt om du inte får konstruktiv återkoppling på dina arbetsinsatser kan det bidra till utbrändhet.

3. Värderingar

Det är viktigt att det företag eller den organisation du arbetar för står för värderingar som du kan hålla med om. Ifall det uppstår en värdekonflikter mår du inte bra och riskerar bli utbränd på grund av det.

4. Kontroll

Du måste ha möjlighet att få vara självgående på jobbet. Om du inte har kontroll över dina arbets­uppgifter kan det ge upphov till ångest och osäkerhet vilket kan leda till utbrändhet. Rollkonflikter, dvs när osäkerhet råder kring vem som ska göra vad, är ett dåligt tecken.

5. Gemenskap

På arbetet är det positivt att känna delaktighet. Att har en god stämning mellan kollegor och överordnad leder till ökat engagemang och bättre prestationer. Utanförskap och isolation är riskfaktorer för utbrändhet.

6. Rättvisa

Rättvis och lika behandling är mycket viktig. Att få vara med i själva beslutsprocessen betyder mer än att man gillar beslutet i sig. Favorisering och diskriminering är tydliga varningsflaggor för utbrändhet.

Ifall du och din chef tillsammans trots allt inte klarar av att skapa en bra arbetsmiljö så är det nog dags att du ser dig om efter en bättre arbetsplats.

Du kan testa dig själv för att se om du befinner dig i riskzonen.

Det upplevda bakåtperspektivet

Den unga generationen har ett upplevt bakåtperspektiv som nästan helt skiljer sig från dess mor- och farföräldrar vilka var unga under 2:a världskriget. Traumatiserade av sina barn- och ungdomsupplevelser var den generationen helt inriktad på att återuppbygga den materiella välfärden och sociala tryggheten. Denna inställning har styrt skolans syfte och hur vi påverkat miljö och klimat.
Den kollektiva känslan av subjektiv välbefinnande ökade sedan från mitten av 40-talet parallellt med att samhället utvecklades och det materiella välståndet ökade. Men under 70-talet hände något. Den materiella och tekniska utvecklingen fortsatte i samma fart medan kurvan för det subjektiva välbefinnandet planade ut.
Idag, 2010, finns inga samband kvar längre och vi har fler människor som är drabbade av stress och depression än på mycket länge. Och detta går allt längre ner i åldrarna. Marknaden för lyckopiller har exploderat.
Den unga generationens upplevda bakåtperspektiv präglas av att den haft alla materiella behov tillgodosedda. Man har kommit till "dukat bord" och kunnat välja mellan en uppsjö av olika konsumtionsprodukter. Datorer, färg-TV, mobiltelefoner, resor utomlands - allt har varit en naturlig del av barndomen.
Samtidigt är det den unga generationen som tvingas hantera effekterna av det gamla samhället: beroendet av olja, miljö- och klimatproblemen och framför allt ett skolsystem om inte är framtidsorienterat utan fortfarande är konstruerat för att tillgodose industrisamhällets behov och är skapad i dess avbild.
För den läsare som inte känner till det: vi lever inte längre i industrisamhället. De flesta industriarbeten har ersatts med maskiner; robotar och datorer - eller flyttat utomlands. Inte undra på att det finns arbetslöshet när datorer och maskiner drivna av elektricitet och olja gör jobbet åt oss. Redan på 20-talet ansåg den brittiske nationalekonomen John Maynard Keynes att vårt största problem idag - nästan 100 år senare - skulle vara att fundera ut vad vi kan göra på vår rikliga fritid. Keynes hade rätt så tillvida att det hade räckt att arbeta en dag i veckan (eftersom vår produktivitet idag är 5 ggr högre). Vad han däremot inte förutsåg var att 80 % av jordens resurser skulle försörja 20% av dess befolkning, och att 80% av jordens naturtillgångar skulle ägas av 2% av befolkningen.
Vi människor är nämligen urusla på att förutsäga vad som kommer att göra oss lyckliga och tillfredsställda. Har vi mycket makt och pengar är sannolikheten rätt hög att vi ändå inte känner oss särskilt tillfreds med livet. Och vad tror vi det beror på? Jo, att vi inte har tillräckligt mycket makt och pengar. Då borde vi lyssna till modern forskning på området som bl. a. visat två mycket intressanta saker: dels att pengar spelar väldigt liten roll att öka vårt välbefinnande, över en viss gräns som krävs för att tillfredsställa vår försörjning, och dels att pengar varken motiverar eller skapar högre prestation när det gäller uppgifter som kräver lite kreativitet och problemlösning. Därför är t. ex. vd-bonusar kontraproduktiva. Detta har visats i olika studier som utförts på olika kontinenter.
Vi behöver en ny upplysning i samhället, där vi kastar ut de gamla dogmerna och illusionerna. Först då kan vi få bukt med den omfattande sociala håglöshet som präglar samhället idag. Inte minst hos den unga generationen.

En miljö för ökat välbefinnande.

Jag vill se ett samhälle där vi tillsammans och solidariskt värnar om vår planet och dess invånare oavsett ras, kultur, och religion. Jag vill se en värld i balans där vi respekterar alla arters värde för planetens överlevnad. Jag vill ha ett samhälle där olika kulturer och traditioner överlever i sin särart samtidigt som de berikar varandra. Där människor umgås och har härliga stunder tillsammans, där alla har möjlighet att utvecklas och utöva sina talanger genom att ägna sig åt det de gillar bäst. Jag vill ha ett samhälle som allra högst värderar den utsträckta handen och den oförfalskade glädjen att hjälpa dem som har det sämre.

Jag vill se en skola som lär eleverna respekt för och omtanke om de äldre, en vördnad för miljön och som uppmuntrar kreativitet, lust till lärande och empati – istället för att utbilda personer till experter att exploatera jordens naturresurser.

Vi har det materiellt sett mycket bra i Sverige men vi har aldrig varit mer deprimerade. Modern forskning visar att mer pengar än vad som behövs för en naturligt uppehälle inte gör oss lyckliga. Jag vill se ett samhälle där vi bryr oss om varandra och ger vår egen tillvaro en mening bortom konsumtion och prylar. Jag vill ha ett samhälle där man minskar på resurs- och markkrävande animalisk mat och går över mer till närproducerat och ekologisk mat som växer direkt ur jorden. På så sätt klarar vi att föda mer än tio gånger mer människor på samma areal. När klimatet nu försämras och en miljard människor går hungriga till sängs varje dag vill jag att vi börjar äta hälsosammare och rättvisare.

Varför klimatfrågan är viktig även för liberaler.

FN grundade 1983 The World Commission on Environment and Development, populärt kallad Brundtland-kommissionen som publicerade en rapport som föreslog att lösningen till miljö- och klimatproblemen är hållbar utveckling - tanken att mänsklig verksamhet bör "tillgodose nuvarande generations behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov." Denna rapport godkändes av många länder på miljökonferensen i Rio 1992.

Detta synsätt träffar mitt i den liberalismens hjärta, att ”var och en har rätt att söka sin egen lycka så länge hon inte kränker andras lika rätt.” Detta omfattar även kommande generationer.

Den brittiske ekonomen Nicholas Stern visar i sin omtalade rapport från 2006 att fördelarna med kraftiga, tidiga åtgärder mot klimatförändringarna avsevärt uppväger kostnaderna som uppstår om man väntar. För att inte kommande generationers rätt att söka sin lycka på lika villkor ska hotas behöver Folkpartiet och andra liberaler vidta en rad åtgärder för att förbättra klimat och miljö.

Varför är skolan så viktig?

Kunskap ger många möjligheter och frihet att välja. Kunskap gör att vi bättre kan axla vårt ansvar för framtidens samhälle. Samhället vill att eleverna ska få kunskap - inte bara information - genom att gå i skolan. Med kunskap byggs framtidens samhälle, och de värderingar som våra elever tar del av i dagens skola kommer att komma till uttryck då de i framtiden måste ansvara för ett ekologiskt hållbart samhälle, ta hand om oss när vi blivit gamla och fortsätta att utveckla den nya skolan. Vi behöver föra över både rätt slags kunskap och sunda värderingar till nästa generation.

Före 1800-talet fanns inte någon allmän utbildning. Den uppfanns runt om i världen för att tillgodose industrialismens behov för de löpande banden. I mångt och mycket finns detta synsätt kvar i dagens skola. Fortfarande värderar de flesta länder skolämnen efter stort sett samma rangordning: först kommer matematik och språk, därefter humaniora och sist de estetiska ämnena. Barn har en utomordentlig uppfinningsrikedom och talang, men dessvärre tillvaratar inte dagens skola detta i någon större utsträckning. Kreativitet är dock lika viktig som läs och skrivkunnighet, och samhället måste ge den samma status.

För att stötta kreativitet måste man tillåta misstag. Ett barn som är rädd att ha fel kommer aldrig att komma på något originellt. I skolan är misstag det värsta man kan göra. När barnen vuxit upp har de förlorat det mesta av förmågan till originellt tänkande. Vi har utbildat eleverna bort från deras kreativa förmåga och i stället har våra utbildningssystem styrt intellekten i riktning mot att exploatera jorden för att utvinna olika råvaror.

Den nya skolan måste förstå att det finns olika slags intelligens och därför uppmuntra varje elevs unika förmåga och talang. Vårt hopp inför framtiden är ett nytt koncept för human­ekologi, där vi ombildar vår uppfattning om människans rika förmåga. Det är hög tid att ompröva de grundläggande principerna efter vilka vi utbildar våra barn och vara noggrannare med hur vi använder oss av den mänskliga fantasins gåva. Vi måste utbilda hela människan så att våra barn kan möta framtiden och göra något av den.

Monsterbiff på menyn.

Skånska Dagbladet skriver idag om en intressant bok: "Monsterbiff till middag".
Läs mer på Skånskan och tidigare inlägg.

Bristen på odlingsbar mark.

I en artikel i Aftonbladet stoltserar en gård i Storbritannien med att ha "världens största oxe". Den äter 18 kilo havre, foderbetor, korn, potatis och hö varje dag och är åtta år gammal. Med lite enkel matematik kan man konstatera att detta djur konsumerat ca 50 ton av ovanstående hittills. Och det kommer att dröja ytterligare några år innan oxen vid namn "The Field Marshall" kommer att slaktas och bli till ca 1 ton i köttdiskarna. Så drygt 60 ton havre, foderbetor, korn, potatis och hö plus minst 50.000 liter vatten kommer att ha gått åt. Om man odlat något annat än hö, till exempel vete, hur många människor skulle kunna födas istället? Låt oss anta att oxen räcker till mat åt 2000 människor för en dag (1/2 kg kött per person). Ifall vi istället direkt gav folk den mat som oxen ätit under sin livstid skulle vi kunna föda 240.000 människor för en dag, dvs 120 ggr fler. Snacka om dålig markhushållning.
Vi har inte tagit med alla vattenmängder som förbrukats - både under oxens uppväxt som vid slakthanteringen. Inte heller all metan som oxen alstrat och som går ut i atmosfären. Här har det kommit en helt färsk rapport från World Watch Institute som visar att drygt hälften av växthusgaserna härrör från köttindustrin.
En kosthållning baserad på kött är alltså inte bara ett hot mot klimat och miljö, utan även orsak till svält i världen.

Man är inte kroppen.

Intressant artikel i Aftonbladet om Göran Grip, läkare och författare, som i sin barndom hade en UKU - utanför-kroppen-upplevelse. Läs artikeln här.

Dessa tankar och upplevelser kan ju verka främmande för oss här i Norden, som enligt hävd anser att "man lever bara en gång". Det kan vara intressant att få inblick i reinkarnationstanken - något som delas av de flesta på den här planeten.

Även om man inte är kroppen så är det ändå viktigt att göra det bästa med/för den så länge vi har den.

Naturens vänliga diktatur

Mitt upp i alla klimatförhandlingar är det lätt att bortse från att den slutliga förhandlingsparten är naturen själv. Med naturen förhandlar man däremot inte i "sann demokratisk anda". Naturen är obeveklig. Ifall vi inte lever enligt hennes villkor så blir hon den värsta tänkbara fiende. Om vi däremot följer hennes naturliga diktat är hon den bästa vännen. Hon delar då frikostigt och rättvist med sig av sina rikedomar. Så det gäller att behålla fokus på kärnfrågan. Det handlar inte så mycket om hur vi förhandlar med varandra utan mer om hur vi agerar i förhållande till naturen. Vi lever under hennes vänliga diktatur. Och den är inte förhandlingsbar.

Köpenhamn - demokratins begränsning

Eftersom klimatet är ett systemiskt fenomen är demokrati ett högst begränsat sätt att hantera frågor som rör detta. I Köpenhamn blev toppmötet det slutliga beviset för demokratins begränsningar. Att sätta människans rätt främst är just det kortsiktiga förhållningssätt som lett fram till klimatproblemen. Det är nu dags att ta nästa steg. Och det kallas holokrati. Se http://matsolausson.blogspot.com/2009/11/thomas-jefferson-med-flera.html.