Före 1800-talet fanns inte någon allmän utbildning. Den uppfanns runt om i världen för att tillgodose industrialismens behov för de löpande banden. I mångt och mycket finns detta synsätt kvar i dagens skola. Fortfarande värderar de flesta länder skolämnen efter stort sett samma rangordning: först kommer matematik och språk, därefter humaniora och sist de estetiska ämnena. Barn har en utomordentlig uppfinningsrikedom och talang, men dessvärre tillvaratar inte dagens skola detta i någon större utsträckning. Kreativitet är dock lika viktig som läs och skrivkunnighet, och samhället måste ge den samma status.
För att stötta kreativitet måste man tillåta misstag. Ett barn som är rädd att ha fel kommer aldrig att komma på något originellt. I skolan är misstag det värsta man kan göra. När barnen vuxit upp har de förlorat det mesta av förmågan till originellt tänkande. Vi har utbildat eleverna bort från deras kreativa förmåga och i stället har våra utbildningssystem styrt intellekten i riktning mot att exploatera jorden för att utvinna olika råvaror.
Den nya skolan måste förstå att det finns olika slags intelligens och därför uppmuntra varje elevs unika förmåga och talang. Vårt hopp inför framtiden är ett nytt koncept för humanekologi, där vi ombildar vår uppfattning om människans rika förmåga. Det är hög tid att ompröva de grundläggande principerna efter vilka vi utbildar våra barn och vara noggrannare med hur vi använder oss av den mänskliga fantasins gåva. Vi måste utbilda hela människan så att våra barn kan möta framtiden och göra något av den.
