Den unga generationen har ett upplevt bakåtperspektiv som nästan helt skiljer sig från dess mor- och farföräldrar vilka var unga under 2:a världskriget. Traumatiserade av sina barn- och ungdomsupplevelser var den generationen helt inriktad på att återuppbygga den materiella välfärden och sociala tryggheten. Denna inställning har styrt skolans syfte och hur vi påverkat miljö och klimat.
Den kollektiva känslan av subjektiv välbefinnande ökade sedan från mitten av 40-talet parallellt med att samhället utvecklades och det materiella välståndet ökade. Men under 70-talet hände något. Den materiella och tekniska utvecklingen fortsatte i samma fart medan kurvan för det subjektiva välbefinnandet planade ut.
Idag, 2010, finns inga samband kvar längre och vi har fler människor som är drabbade av stress och depression än på mycket länge. Och detta går allt längre ner i åldrarna. Marknaden för lyckopiller har exploderat.
Den unga generationens upplevda bakåtperspektiv präglas av att den haft alla materiella behov tillgodosedda. Man har kommit till "dukat bord" och kunnat välja mellan en uppsjö av olika konsumtionsprodukter. Datorer, färg-TV, mobiltelefoner, resor utomlands - allt har varit en naturlig del av barndomen.
Samtidigt är det den unga generationen som tvingas hantera effekterna av det gamla samhället: beroendet av olja, miljö- och klimatproblemen och framför allt ett skolsystem om inte är framtidsorienterat utan fortfarande är konstruerat för att tillgodose industrisamhällets behov och är skapad i dess avbild.
För den läsare som inte känner till det: vi lever inte längre i industrisamhället. De flesta industriarbeten har ersatts med maskiner; robotar och datorer - eller flyttat utomlands. Inte undra på att det finns arbetslöshet när datorer och maskiner drivna av elektricitet och olja gör jobbet åt oss. Redan på 20-talet ansåg den brittiske nationalekonomen John Maynard Keynes att vårt största problem idag - nästan 100 år senare - skulle vara att fundera ut vad vi kan göra på vår rikliga fritid. Keynes hade rätt så tillvida att det hade räckt att arbeta en dag i veckan (eftersom vår produktivitet idag är 5 ggr högre). Vad han däremot inte förutsåg var att 80 % av jordens resurser skulle försörja 20% av dess befolkning, och att 80% av jordens naturtillgångar skulle ägas av 2% av befolkningen.
Vi människor är nämligen urusla på att förutsäga vad som kommer att göra oss lyckliga och tillfredsställda. Har vi mycket makt och pengar är sannolikheten rätt hög att vi ändå inte känner oss särskilt tillfreds med livet. Och vad tror vi det beror på? Jo, att vi inte har tillräckligt mycket makt och pengar. Då borde vi lyssna till modern forskning på området som bl. a. visat två mycket intressanta saker: dels att pengar spelar väldigt liten roll att öka vårt välbefinnande, över en viss gräns som krävs för att tillfredsställa vår försörjning, och dels att pengar varken motiverar eller skapar högre prestation när det gäller uppgifter som kräver lite kreativitet och problemlösning. Därför är t. ex. vd-bonusar kontraproduktiva. Detta har visats i olika studier som utförts på olika kontinenter.
Vi behöver en ny upplysning i samhället, där vi kastar ut de gamla dogmerna och illusionerna. Först då kan vi få bukt med den omfattande sociala håglöshet som präglar samhället idag. Inte minst hos den unga generationen.
