Liten förbättring - stor effekt?

Det talas om att skolan får för lite resurser. Och visst är det sant att någonting så viktigt som skolan aldrig kan få för mycket resurser. Men ännu viktigare är att rätt slags resurser sätts in på tillräckligt bra sätt. Framför allt är det viktigt att hantera sådant som har negativ påverkan på skolans arbete.

För att kunna behålla ett fokus på lärande - och gärna ett nyfiket och lustfyllt lärande - måste både elever och personal få känna sig trygga i sin miljö. Störningar, mobbning och skadegörelse hör till det som får stora negativa konsekvenser för skolans arbete. Hur kan man komma tillrätta med orsakerna till dessa oönskade beteenden?

Ett perspektiv är att betrakta barn och ungdomar som mår väldigt dåligt hemma. Några av dem släpper ut sin vrede och besvikelse i skolan, och låter den gå ut över kamrater, personal och inventarier.

Många barn (och vuxna) berättar att föräldrarnas skilsmässa är något av det mest smärtsamma de har varit med om. De upplever ångest, rädsla, förvirring, depression samt beteendestörningar i skolan.

Varje år tvingas nästan 50.000 svenska barn vara med om att deras föräldrar skiljer sig. I Eslövs kommun (som jag själv tillhör) blir 4 barn av 100 i åldersgruppen 0-17 år skilsmässobarn (Källa: SCB). Detta motsvarar ett barn i varje skolklass årligen, och i grundskolans niondeklasser finns alltså 8-9 skilsmässobarn.

Dessa påverkas på olika sätt och i olika grad. Forskning visar att skilsmässobarn löper större risk att råka i olika svårigheter, inklusive problem i skolan, dåliga relationer med familjemedlemmar och kamrater, låg självkänsla och depressioner. Ungdomar vars föräldrar skilt sig slutar oftare skolan i förtid, hamnar i arbetslöshet eller missbruk och blir ogifta tonårsföräldrar. I vuxen ålder hamnar de i större utsträckning i äktenskapliga konflikter och har högre skilsmässofrekvens. De flesta av dessa problem har en tendens att anhopa sig till att bli ett övergripande mönster av anpassningssvårigheter. Mellan 20-25% av alla skilsmässobarn upplever denna anhopning av problem, dvs i snitt två elever i varje niondeklass.

Samhället kan mildra effekterna av detta genom att ge förebyggande stöd till föräldrar som står inför skilsmässa och omgifte. Föräldrar som bestämt sig för att skiljas bör få rådgivning och utbildning i att hjälpa barnen klara sig igenom skilsmässan. I USA kommer många stater att införa detta som villkor för att kunna få ut skilsmässa. Men i Sverige måste det givetvis vara frivilligt. Även frånskilda föräldrar som bestämt sig för att bilda ny familj ska få rådgivning och utbildning i att hjälpa barnen integrera i den nya familjen.

Vad tycker ni? Kan vi få en bättre skola i Sverige genom att ge skilsmässobarnen en chans?