Under klimatmötet i Köpenhamn anser man just nu att man nått framsteg då det gäller att rädda regnskogarna. De rika länderna förmodas betala de länder som tjänar pengar på skövlingen av regnskog för att låta bli.
Största orsaken till att regnskogarna skövlas är att man vill komma åt jordbruksmark för att odla soja. En stor del av denna soja transporteras över Atlanten för att ges som foder till boskap i Europa. Anledningen till att småbönder tvingas tvångsinlösa sin mark i Amazonas är den skenande köttkonsumtionen.
I-länderna - främst USA - försöker nu köpa sig fria från klimatansvaret genom att investera i regnskog i tropikerna. Allt för att inte behöva ändra sin livsstil ett dugg. Delegaterna i Köpenhamn går som katter kring het gröt. Varför talar man inte i klartext, dvs att drygt hälften av utsläppen av växthusgaser kommer från köttindustrin? Och angriper problemet från rätt ände, dvs i produktions- och konsumtionsledet?
Nu kommer det att visa sig att förslaget ändå i slutändan kommer att få viss effekt på grundproblemet: vår livsstil. När man inte tillåts skövla regnskog kommer sojan att stiga i pris och i slutändan kommer köttet att bli dyrare i disken på ICA. Om man nu inte hittar på ytterligare en verklighetsfrämmande subventionering av lantbruket.
Ska det vara så svårt att ändra lite på vår livsstil i stället? När allt kommer till kritan är det vi som bestämmer vad vi stoppar i matkassen. Det kommer rapporter om att inköp av julskinka i år inte har minskat nämnvärt trots all information om vanvård av djur, klimatet, världssvält mm. Det är för mig ett mysterium. Hur tänker vi egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar